硫化ホウ素

出典: フリー百科事典『ウィキペディア(Wikipedia)』
Boron sulfide
識別情報
CAS登録番号 12007-33-9 チェック
PubChem 123269
EC番号 234-504-9
特性
化学式 B2S3
モル質量 117.80 g/mol
外観 colorless crystals
密度 1.55 g/cm3, solid
融点

563 °C, 836 K, 1045 °F

沸点

decomposes at high T

への溶解度 decomposes
溶解度 soluble in ammonia
構造
結晶構造 monoclinic, mP40, SpaceGroup = P21/c, No. 14
配位構造 B: planar, sp2
熱化学
標準生成熱 ΔfHo -240.6 kJ/mol
標準モルエントロピー So 327 J/mol K
標準定圧モル比熱, Cpo 111.7 J/mol K
危険性
安全データシート(外部リンク) trc-canada.com
GHSピクトグラム 可燃性急性毒性(高毒性)急性毒性(低毒性)
GHSシグナルワード 危険(DANGER)
Hフレーズ H225, H260, H311, H301, H318, H315, H335
Pフレーズ P210, P280, P303+361+353, P231+232, P223, P402+404, P302+352, P312, P305+351+338, P405
主な危険性 source of H2S
NFPA 704
3
2
3
引火点 18°C (64.4°F)
関連する物質
関連物質 BCl3
Lawesson's reagent
特記なき場合、データは常温 (25 °C)・常圧 (100 kPa) におけるものである。

硫化ホウ素(Boron sulfide)は、化学式B2S3で表される化合物である。それは白色の、湿気に弱い固体である。ポリマー構造を持つ。この材料は、「ハイテク」ガラスの構成要素として、また有機硫黄化合物を調製するための試薬として注目されている。

反応[編集]

シリコンやリンの硫化物と同様に、B2S3は大気中の湿気などの微量の水と反応してH2Sを放出する。この加水分解は次の理想方程式で説明される:

B
2
S
3
+ 3 H
2
O → B
2
O
3
+ 3 H
2
S

B2S3は、P4S10などの他の硫化物と混合すると容易にガラスを形成する。このようなガラスは従来のホウケイ酸ガラスと比較して、赤外線エネルギーの中周波を吸収しない。これらの三元相の一部は高速イオン伝導体である[1]

B2S3ケトンを対応するチオンに変換する。たとえば、ベンゾフェノンからチオンへの変換は次のように進行する:

B
2
S
3
+ 3 (C
6
H
5
)
2
C=O → B
2
O
3
+ 3 (C
6
H
5
)
2
C=S

実際には、B2S3が過剰に使用されることになる[2]

合成[編集]

初期の合成ではホウ化鉄およびホウ化マンガンと硫化水素を300°Cの温度で反応させる必要があった。一ホウ化物の変換は次の理想方程式で示される[3]:

2 FeB + 4 H
2
S → B
2
S
3
+ FeS + 4 H
2

最初の合成は1824年に非晶質ホウ素硫黄蒸気の直接反応によってイェンス・ベルセリウスによって行われた[4]

    2 B  +  3 S  →  B2S3

フリードリヒ・ヴェーラーアンリ・エティエンヌ・サント=クレール・ドビーユはホウ素と硫化水素から出発する別の合成法を支持し、1858 年に初めて出版した[5][6]

    2 B + 3 H2SB2S3 + 3 H2

構造[編集]

B2S3のホウ素原子は平面三方晶で、架橋S原子を持つB3S3リングとB2S2リングに配置され、層間距離355pmの層構造を形成する。これは、三次元構造を持つ三酸化ホウ素とは異なる[7]B2S3の分子、単量体の形態は、中心のB-S-B角度が約120°である平面V字形をしている[7]

リファレンス[編集]

  1. ^ Kincs, Joseph; Martin, Steve W. (1996). “Non-Arrhenius Conductivity in Glass: Mobility and Conductivity Saturation Effects”. Physical Review Letters 76 (1): 70–73. Bibcode1996PhRvL..76...70K. doi:10.1103/physrevlett.76.70. PMID 10060436. https://lib.dr.iastate.edu/mse_pubs/67. 
  2. ^ Sato, R. (2004). "Boron Trisulfide". In L. Paquette (ed.). Encyclopedia of Reagents for Organic Synthesis. New York: J. Wiley & Sons. doi:10.1002/047084289X.rb255. ISBN 0471936235
  3. ^ Hoffmann, J. (1908). “Synthese von Borsulfid aus Ferro- und Manganbor”. Zeitschrift für anorganische Chemie 59 (1): 127–135. doi:10.1002/zaac.19080590116. https://zenodo.org/record/1428114. 
  4. ^ Berzelius, J. (1824). “Undersökning af flusspatssyran och dess märkvärdigaste föreningar [Investigation of hydrofluoric acid and of its most noteworthy compounds]”. Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar [Proceedings of the Royal Science Academy] 12: 46–98. https://books.google.com/books?id=pJlPAAAAYAAJ&pg=PA46.  Reprinted in German as: Berzelius, J. J. (1824). “Untersuchungen über die Flußspathsäure und deren merkwürdigsten Verbindungen”. Annalen der Physik und Chemie 78 (10): 113–150. Bibcode1824AnP....78..113B. doi:10.1002/andp.18240781002. http://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k150878/f123.image.r=Annalen%20der%20Physic.langEN.  see especially pages 145–147.
  5. ^ Wöhler, F.; Deville, H. E. S.-C. (1858). “Neue Beobachtungen über das Bor und einige seiner Verbindungen [New observations concerning boron and some of its compounds]”. Liebigs Annalen der Chemie und Pharmacie 105 (1): 67–73. doi:10.1002/jlac.18581050109. https://books.google.com/books?id=muE2AAAAYAAJ&pg=PA67. 
  6. ^ Wöhler, F.; Deville, H. E. S.-C. (1858). “Du Bore”. Annales de Chimie et de Physique 52: 62–93. http://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k347939/f62.table. 
  7. ^ a b グリーンウッド, ノーマン; アーンショウ, アラン (1997). Chemistry of the Elements (英語) (2nd ed.). バターワース=ハイネマン英語版. ISBN 978-0-08-037941-8